Ingenting är gratis (utom möjligen pennan från banken)
Du har hört det förut: "Om du inte betalar för produkten, är du produkten."
Det har blivit en sådan klyscha att vi slutat lyssna på den på riktigt. Jaja, data, reklam, vad som helst. Kan jag bara få ladda ner den här ficklampsappen i fred?
Den genomsnittlige smartphoneanvändaren installerar dussintals appar per år, och de flesta är gratis. Det är många prislappar på 0 kr. Och bakom var och en finns en affärsmodell som på något sätt måste ge pengar.
Men saken är den att den slitna frasen faktiskt underskattar situationen. Ekonomin bakom "gratis" appar har blivit anmärkningsvärt kreativ med åren. Och inte kreativ på ett roligt, konstnärligt sätt. Mer kreativ på ett "vänta, de gör vad med min data?"-sätt.
Låt oss dra undan ridån.
Klassikern: Du är reklampubliken
Den mest uppenbara modellen. Du laddar ner en gratisapp och får i gengäld se reklam. Enkel affär, eller hur?
Förutom att det inte bara handlar om att visa vilken reklam som helst. Det handlar om att visa rätt reklam, den du mest sannolikt klickar på. Och för att kunna göra det behöver appen veta saker om dig:
- Vilken tid du vaknar (utifrån när du först öppnar telefonen)
- Var du bor och arbetar (platsspårning)
- Vad du är intresserad av (utifrån din surfning och appanvändning)
- Din ålder, ditt kön och din inkomstnivå (utläst ur beteendemönster)
- Om du är gravid, söker jobb eller går igenom en separation (ja, på riktigt)
Ju bättre appen känner dig, desto mer värd blir du för annonsörerna. En generisk annons kanske ger 0,001 dollar per visning. En perfekt riktad annons till någon som är på väg att göra ett stort köp? Den är värd betydligt mer.
Den genomsnittlige smartphoneanvändaren har över 40 appar installerade. Om bara hälften av dem är "gratis" betyder det över 20 företag som bygger profiler på dig samtidigt.
Datamäklarnas motorväg
Här blir det intressant. Många gratisappar använder inte bara din data till sin egen reklam, de säljer den.
Det finns en hel bransch av "datamäklare", företag vars hela affärsidé är att samla in, paketera och sälja information om människor. Din gratisväderapp kanske matar en mäklare med data, som sedan kombinerar den med data från din gratisreceptapp, ditt gratisspel och din gratisapp för mensspårning och bygger en förvånansvärt detaljerad profil.
Den profilen säljs sedan vidare till:
- Försäkringsbolag (nyfikna på dina hälsovanor)
- Arbetsgivare (som undrar över din livsstil)
- Politiska kampanjer (som försöker lista ut hur de kan övertyga dig)
- Ungefär vem som helst som är beredd att betala
Det kusliga? Du har förmodligen godkänt allt detta. Det stod i integritetspolicyn. Sidan 47, stycke 12, punkt (b). Direkt efter delen om skiljeklausuler och före biten om att dela data med "betrodda partner".
Freemium-skuldkänslan
Alla gratisappar är inte datavampyrer. Vissa använder ett annat grepp: de gör gratisversionen precis så irriterande att du till slut betalar.
Du känner igen mönstret:
- Gratisversionen har en vattenstämpel på allt
- Du kan bara spara 3 projekt (och du är uppe i 2)
- Kärnfunktioner är låsta bakom en "Premium"-märkning
- Det finns en daglig gräns som bekvämt nog tar slut mitt i det du håller på med
Den här modellen är faktiskt ganska ärlig i jämförelse. Appen säger: "Vi måste tjäna pengar på något sätt. Du kan betala med din uppmärksamhet, din data eller dina faktiska pengar. Välj en."
Den mörka sidan dyker upp när appar kombinerar detta med aggressiva psykologiska knep: nedräkningsklockor som skapar falsk brådska, "tidsbegränsade" erbjudanden som aldrig egentligen går ut, eller en avbrytsknapp som mystiskt nog är svår att hitta.
Prenumerationens kameleont
Minns du när man köpte programvara en gång och ägde den för alltid? De dagarna är för det mesta förbi.
Många appar erbjuder nu en "gratis provperiod" som automatiskt övergår i en prenumeration. Ibland är provperioden 3 dagar. Ibland visas årspriset med pyttesmå bokstäver medan månadspriset dominerar skärmen. Ibland registrerar "Fortsätt"-knappen dig, medan krysset för att stänga är nästan osynligt.
För några år sedan upptäcktes det att vissa ficklampsappar (ja, appar som bara tänder kamerablixten) tog över 100 dollar i månaden genom lömska prenumerationsknep. Folk betalade mer för en ficklampa än för sin elräkning.
Modellen har tack och lov fått viss uppstädning genom appbutikernas regler, men frestelsen finns kvar. Läs det finstilta innan du trycker på "Starta gratis provperiod".
Engagemangskasinot
Vissa gratisappar vill varken ha dina pengar eller din data, de vill ha din tid. All den.
Sociala medier-appar är det självklara exemplet, men spel har finslipat konsten. Mekanikerna är lånade direkt från kasinon:
- Varierande belöningsscheman (du vet aldrig när du får det bästa bytet)
- Dagliga inloggningsbonusar (missa en dag, förlora din serie)
- Tidsbegränsade event (rädslan att missa något)
- Socialt tryck (dina vänner spelar alla)
Appen är "gratis" men optimerad för att hålla dig engagerad så länge som möjligt. Din uppmärksamhet säljs sedan till annonsörer, eller så ger du till slut upp och köper det där gempaketet för 4,99 dollar för att slippa vänta i 24 timmar.
Tid är pengar, som man säger. De här apparna har listat ut hur man får ut båda.
Startupen som "löser det senare"
Här kommer en rolig: vissa appar är gratis för att företaget helt enkelt inte vet hur de ska tjäna pengar än.
Det här är den klassiska Silicon Valley-metoden. Skaffa miljontals användare först, räkna ut intjäningen sedan. Ibland går det bra, och företaget hittar en rimlig affärsmodell eller köps upp av någon som gör det.
Andra gånger meddelar den där älskade gratisappen du använt i åratal plötsligt att den går över till prenumeration, säljs till ett företag med sämre rykte när det gäller integritet, eller läggs ner helt för att pengarna tagit slut.
Din data och ditt innehåll blir pant i någon annans affärsexperiment.
När en gratistjänst läggs ner eller köps upp får du ofta 30 dagar på dig att exportera din data. Hoppas du inte hunnit fästa dig vid de där fem åren av anteckningar.
De ärliga avvägningarna
Titta, gratisappar är inte onda i sig. Ekosystemet är mer nyanserat än så.
Vissa gratisappar är passionsprojekt av utvecklare som bara vill dela något användbart. Vissa finansieras av etisk reklam som inte kräver invasiv spårning. Vissa är genuint generösa gratisnivåer från företag som tjänar sina pengar på företagskunder.
Poängen är inte att radera varje gratisapp från telefonen i en integritetspanik. Poängen är att vara medveten om det utbyte du gör.
När du laddar ner en gratisapp är det värt att fråga dig:- Hur tjänar det här företaget pengar?
- Vilka behörigheter begär appen, och är de rimliga?
- Är det här ett företag jag litar på med den här typen av information?
- Vad skulle jag göra om appen försvann i morgon?
Ibland är svaret "who cares, det är bara ett spel". Fair nog. Allt behöver inte bli en djup etisk analys.
Men för appar som hanterar känslig information, som din hälsodata, din ekonomi, dina privata tankar och din plats, är det värt att vara mer medveten.
Alternativets ekonomi
Alternativet till "gratis" är oftast "betalt". Och ja, det innebär att lägga riktiga pengar.
Men tänk på vad du får:
- Samma intressen: När du är kunden jobbar företaget för dig, inte för annonsörerna
- Enklare integritet: Ingen anledning att skörda data för att tjäna pengar om intäkterna kommer från försäljning
- Hållbar utveckling: Appar som tar betalt har faktiskt råd att fortsätta förbättras
En bra app kan kosta 5-20 dollar. Det är mindre än en medioker lunch. Och till skillnad från lunchen kommer du förmodligen använda appen i flera år.
Den verkliga frågan är inte "varför skulle jag betala för en app?" Den är "vad är min data, min uppmärksamhet och mitt sinnesro värda för mig?"
Läs av läget
Vi är inte här för att tala om för dig vad du ska göra. Alla har olika komfortnivå när det gäller de här avvägningarna.
Vissa använder gladeligen reklamfinansierade appar och tänker inte så mycket på det. Det är ett giltigt val. Reklammodellen har finansierat riktigt fantastiska gratisverktyg som gjort tekniken tillgänglig för fler.
Andra föredrar att betala för programvara och minimera sitt dataavtryck. Också giltigt. Det är en annan uppsättning prioriteringar.
Problemet är inte att gratisappar finns, utan gratisappar som döljer vad det verkliga utbytet är. Ficklampsappen som i hemlighet spelar in din plats. Meditationsappen som säljer din stressdata. Tjänsten som var "gratis för alltid" och plötsligt inte är det.
Transparens är viktigare än prislappen.
Vad du kan göra
Några praktiska saker, om du nu känner dig lite paranoid:
- Gå igenom dina appar med jämna mellanrum. Du har säkert ett dussin som du inte öppnat på månader. Radera dem.
- Kontrollera behörigheter. Behöver den där miniräknaren verkligen åtkomst till dina kontakter?
- Läs integritetspolicyer. Okej, åtminstone skumma dem. Håll utkik efter formuleringar som "dela med tredje part" eller "reklampartner".
- Överväg att betala för de viktiga. Apparna du använder dagligen för känsliga saker är värda investeringen.
- Leta efter integritetsfokuserade alternativ. De finns i nästan varje kategori nu.
Du behöver inte bli en digital eremit. Bara en något mer informerad konsument.
Sammanfattning
Gratisappar är en byteshandel. Ibland är det en bra affär: ett användbart verktyg i utbyte mot lite reklam som du kan ignorera. Ibland är det en dålig affär: din intima data blir bränsle åt en övervakningsekonomi som du aldrig gått med på.
Knepet är att veta vilket som är vilket.
Nästa gång du ser den frestande "GRATIS"-knappen, ta en sekund och fundera: vad är det faktiska priset?
Dina appar. Ditt val. Din medvetenhet.
